Jag var inne i en butik härom veckan och köpte maskeradkläder till barnen som ska på maskerad hos en kompis som fyller år nu på fredag. Tjejen som är 5 följde med för att välja maskeradkläder till henne och sin ett år yngre syster. Själva besöket blev inte riktigt som jag hade hoppats på. Hon sprang runt i butiken och rev och slet i alla de fina maskeradkläderna som hängde så fint uppradade längst väggar och golv. Hon som alltid annars är rätt lugn av sig blev som förbytt när vi kom in i den lilla butiken och jag hann knappt öppna dörren innan hon hade slängt på sig en alldeles för stor tyllkjol som hon snubblade runt i. Butiksägaren verkade inte förvånad det minsta, tvärtom verkade det som att detta beteende var något som hon var med om var och varannan dag, så mina ursäktande fick inte ens någon notis. Istället skrattade hon gott där jag sprang efter min lilla dotter som gömde sig bland de höga av maskeradkläder hon lyckats slita ner från sin upphängnad. Svettig och utmattad fick jag till slut tag i henne och lyckades lugna stämningen en del innan vi skulle besluta om vad de ville klä ut sig till på maskeraden som väntade. Min dotter hade fått syn på en supermannen dräkt och ville absolut ha den. För hennes systers räkning pekade hon på en piratkostym som hon menade skulle passa perfekt, problemet var bara att dräkten var storleksmässigt för en fullvuxen man och skulle rymma en tio stycken 4-åringar. Men hon var bestämd och drog ner kostymen med sådan kraft att den sprack i ena sömmen. Det var inte mycket att göra än att köpa den med eftersom jag inte hade lust att ursäkta oss längre. Så här i efterhand var det inte så farligt ändå för den passar mig rätt bra. Nu gäller det bara att vänta på att en maskerad inbjudan för de lite äldre ska dimpa ner i brevlådan.